Igen har det gått lite för lång tid... Tid verkar vara min största bristvara i livet. Aldrig har jag haft tillräckligt med tid för alla saker jag vill göra och hinna med.
Våren kom ju till slut, efter oändligt långa månader med regn och blåst så blev det till slut varmt. Och lite väl varmt på en gång ( jag klagar inte, jag älskar värme!!) men förstå besvikelsen när den sedan övergick i ännu mer regn och höst stormar med åsk-oväder och kyla. wtf??
Jag som tyckte förra "sommaren" var katastrof. HUR sjutton ska man överleva ytterligare en (ännu) blötare sommar till?
Jag funderar starkt på att bära upp utemöblerna och solsängarna på loftet igen och se om det hjälper...
Vi har iallafall fått gjort en hel del på gården, och jag har köpt en "ny" bil (var tvungen, blev såklart en likadan SAAB igen, kanske den sista på marknaden. Sorgligt nog)
Stuprännor har fixats, IBC tankarna är på plats, sadelkammaren har städats, trädgårdslandet är planterat, veden är flyttad närmare skjulet, ny vedklyv inhandlad, massor med stolp har slagits ner och oändligt med elband har inhandlats och dragits, och mer ska det bli.
Killarna har kunnat gå ut på sommarbete, vilket känns fantastiskt skönt!
Stona däremot går kvar här hemma och vi försöker varva gräs med hö, så gott det går tills alla är betäckta och redo att åka på bete.
Betäckningen har gått fantastiskt bra! Vilken klok hingst vi har. Han kollar läget & kliver på lungt och försiktigt. Sen är han väl som tonårskillar generellt, ganska snabba ;)
Vi har också gjort lite ändringar, både roliga och tråkiga. Vi börjar med den tråkiga, och det är att Kakan, som kom hit först skall få åka hem till sin matte igen.
Detta för att hon tyvärr inte verkar gilla våran hingst. Hon säger blankt nej fortfarande och vi gissar på att det är för att hon kanske inte trivs helt. Hon vaktar sin ena kompis i hagen och gör nog åt med mycket mer energi än vad som är önskvärt. Det stressmomentet ihop med allt nosande på hingsten har kanske blivit lite för mycket för kroppen, och hormonerna vill inte riktigt samarbeta med oss.
Det är tråkigt, och vi kan inte rodda om mer för henne, än det vi redan försökt, för att hon skall trivas bättre. Så det får tyvärr bli hemfärd igen, för hennes bästa.
Det positiva är väl att någon annan får möjligheten på ett kanonfint sto och kanske kan ta föl med insemination istället där man lättare kan följa ägglossning mm. och slippa hingst-stressen. (hör av er om ni är sugna, så förmedlar jag kontakten!)
Vi har fått hit ett sto som heter Esme, ett polskt halvblod. Och vår tidigare erfarenhet av polska halvblod är ju toppen. Men mer om Esme i ett eget inlägg så småningom :)
Om ni vill följa med mer dagligen, så kan jag starkt rekommendera att följa oss på instagram ridskolehastar.se Där är det lite lättare för oss att uppdatera oftare, eftersom tiden vid datorn är knapp (bristvara....)
Vi hörs snart igen ;)
/ Steffi
Comments